sånt här får mig att känna en oerhört stor tacksamhet...

idag hade det verkligen kört ihop sig här. Jag skulle följa med E. på läkarbesök och C. hämtas ju i skolan en viss tid varje dag. De här tiderna kolliderade idag o läkarbesöket var väldigt viktigt. Peter var på utbildning på jobbet, vilket innebar att det var svårt för honom att ta ledigt. Och jennifer hann inte riktigt sluta till det här. Ringde till C:s resurs imorse och frågade om han skulle kunna vara kvar en stund längre. Vi hämtar ju alltid lite innan de andra slutar så det ska vara lugnt för honom. Så räknar man så blev det ju 25 minuter längre och en kvart längre än skoltiden. Hon var så förstående och sa att det går ju bra. Jag är så oerhört tacksam att jag fick den här hjälpen idag. Visst hade det gått att lösa med att jennifer fått sluta på sin skola tidigare, men hon ska ju inte behöva göra det när det blir så här. Det här är sånt som får mig att känna en sån oerhört stor tacksamhet. En empati som visas och som jag får känna att vi har ett stort stöd av vår skola när det verkligen gäller.

Det behövs inte så mycket i min värld för att jag ska känna stor tacksamhet. C:s resurs räddade våran dag och det sätter jag stort värde på.
TACK!

på min andra blogg...

som mer handlar om vardagslivet i familjen här. Ja via den har det kommit upp detta om man är negativ om man har barn med funktionshinder. Jag själv har fått elaka kommentarer på den bloggen men fortsatt skriva ändå. Och vågar man inte stå för den man är när man kommenterar nånting på bloggar då tycker allafall jag att det bara är löjligt.

Om man skriver eller pratar av sig om vilken situation man lever i behöver inte det betyda att man är negativ som person eller negativt inställd. Jag försöker hela tiden se det positiva i saker. Försöker verkligen vända det negativa till det positiva. Men man måste även ha rätt att berätta om när det är jobbigt. För jobbigt ÄR det.
Jag vägrar bli ett offer. För det är varken jag eller de som bor i den här familjen. Men att skriva av sig kan hjälpa mycket.

glad idag...

fick veta idag av C:s resurs att de haft besök idag av en som pluggar till specialpedagog. Hon ska vara med några torsdagar nu och se vilket arbetssätt man använder och hur man jobbar med C. Främst då detta med datorstöd för honom. Himla kul tyckte jag att det var. Dels så tror ju C:s resurs på den här idén med datorstöd och det här kan spridas till andra skolor och andra barn. Och de hade pratat mycket om att lägga energinivåerna "rätt".(alltså C:s resurs och spec.ped. studeranden)
Himla kul att det tänket som man förmedlat till skolan liksom "sätter sig"
Och kan fler barn med särskilda behov få ta del av detta som C. kan få, ja då är det ju bara bra. Hon som pluggar till spec.pedagog hade varit jätteimponerad av det här arbetssättet och det här glädjer mig enormt mycket.
Och kan detta spridas på universitetet till andra som pluggar till specialpedagoger så är det ju bara bra.

förändringar...

är jobbiga. Och speciellt om man heter stoffe. Idag var första dagen efter sportlovet och som väntat så fungerade det inte alls. C. kom upp och åt sin frukost men orkade inte gå till skolan. Han la sig somnade om på en gång och sov till 10.30. Nu har vi tack o lov en skola som förstått att måndagar är jobbiga för C.
Så han har ok med rektorns tillåtelse att komma senare på dagen t.ex om han inte orkar gå dit till kl 8. Men idag gick det bara inte. Och senare under dagen har det visat sig i form av deppighet osv. Vill inte äta t.ex.
Efter mycket mycket övertalning kunde han äta sin kvällsmat. Men absolut inget smör på mackorna. Vilket han ALLTID annars vill ha. Läxan som jag lagt in i datorn jo han gjorde svenskaläxan men skriker högt så fort matteläxan kommer på tal. Nu ska vi fixa om den lite så kanske han kan tänka sig att göra den imorron t.ex.
Men uj vad dessa förändringar är jobbiga för C.
Jag tänker på det många gånger att de som inte varit med om det här funktionshinder har inte en aning om hur och vad det innebär att må så dåligt vid förändringar.