när jag häromdan skrev att jag bråkat med skolor i så många år så är det ju inte sant egentligen. Inte tusan är det bråkande inte. Utan vad jag menar är att jag i så många år förtydligat mina barns behov och då framförallt i skolan. Detta för att de ska ha det så drägligt som möjligt i skolan. Nåt som är en rättighet och fullt normalt o naturligt om man inte har funktionshinder, men har man de här funktionshindren är det en kamp varje dag för att kunna leva drägligt i skolan. Och då är det egentligen inte att bråka. För det är ju så att det är ju egentligens skolans sak att utbilda sig själva och kunna hantera olika funktionshinder och framförallt att kunna vara flexibla. För egentligen är ju inte det här så himla svårt om man bara orkar tänka steget längre.
Och om skolfolket gick till sig själva, skulle de då vilja att deras egna barn hade det jobbigt o svårt i skolan o ibland rent av hemskt? ......
Näe trodde väl inte det....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej,
SvaraRaderaNu har jag hittat hit. Vilken jättefin blogg du har skapat. Här ska jag absolut vara ibland.
:-)
Tack för det Mib. Eftersom bloggen är tänkt att handla om autism o allt runt det känns det som att det ibland kan bli en rätt tung blog. Och det för att jag behöver skriva av mig, och då kändes det fint att göra blogen just rofylld som motvikt.
SvaraRadera