juni är guld och augusti är pest...

I juni slutar skolan o därmed all ångest som har med skolan att göra. Barnen får det lugnare och speciellt då stoffe. Sen njuter vi av varenda dag hela sommarlovet. Och varje dag är rolig att vakna till. Sen kommer hemska augusti och med den skolstart. Fy vad jag avskyr augusti och mötena med skolan startar alltid innan skolan ens börjar. Så vi autismmammor och ja alla som har barn med NPF får inte samma semester som alla andra. Sen brukar det vara så att det enda man har att se fram emot är höstlovet och man får räkna ner till det.
Och nu är det augusti och man får njuta av varenda dag tills skolan börjar.
Tro vart tusan man skulle gjort om man slapp allt detta bråkande. Jag älskar mina barn, allihop. De betyder så otroligt mycket, men vad jag inte gillar är allt onödigt tjafs o allt slitande med skolan. Nu har jag bråkat med skolor i sisådär 16-17 år. Och det är "bara" 10 år kvar av stoffes skolgång.